Försvarsindustrin, ett viktigt stöd till Försvarsmakten - men Stödutredningen missar detta helt.

Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) har lämnat sitt yttrande på utredningen ”Ett användbart och tillgängligt försvar” till Regeringen. SOFF delar utredningens uppdrag att det finns en väsentlig potential för effektivisering och rationalisering av försvarets olika stödverksamheter. Utredningen gör ett bra försök att klara ut vad som är försvarsmaktens kärn- respektive stödverksamhet, men det begränsas till ”här och nu”, ”operativ effekt idag” och rent militära kortsiktiga behov. Det synsättet är felaktigt då nationell säkerhet och försvarsförmåga kräver långsiktighet och är en fråga om att etablera trovärdighet över tiden utan kraftiga svängningar. I den nationella försvarsförmågan bör också nationella förmågor avseende forskning, teknik och industri inkluderas vilket inte har gjorts.

De föreslagna reduceringarna i forskning och utveckling (FoU), en helt ny syn på forskning och utveckling och omstrukturering av FMV och FOI i kombination med en ändrad kompetensprofil för personal i teknik- och materielförsörjningskedjan kommer att leda till en avveckling av svensk utvecklingsförmåga. Detta kommer att på sikt vara kontraproduktivt med utredningens mål, nämligen att effektivisera och rationalisera stödverksamheten. Internationellt samarbete har också sedan flera år angivits som ett huvudalternativ för det svenska försvarets forskning, utveckling och materielförsörjning. SOFF medlemsföretag har anpassat sig väl till denna strategi och inriktat stora delar av sin verksamhet mot samarbeten med utländska partners i enlighet med de prioriteringar som angivits. De nu föreslagna reduceringarna inom FoU i kombination med en materielförsörjningsstrategi som i huvudsak inriktas mot direktanskaffning innebär att Sveriges och svensk industris trovärdighet som samarbetspartner kommer att skadas allvarligt. Detta skapar i synnerhet problem med de länder/organisationer där samarbetsförväntningarna är höga och där Sverige sedan lång tid tillbaka har haft stora fördelar av samarbete, t.ex. USA, Norden, LOI-länderna och EU. Den ovan nämnda ”ominriktningen” kommer dessutom att drabba SME-företagens möjligheter att delta i FoU och anskaffningsprojekt särskilt hårt på grund av deras begränsade resurser och svårigheterna att ta sig in på den internationella arenan.

Inom logistikområdet framstår rationaliseringsmöjligheterna särkilt omfattandet där det idag finns ett antal dubbelkompetenser mellan stödverksamheten och industrin. Här har utredningen enbart ansatt besparingsmål för organisationen FMLOG och därmed blir de angivna besparingsmålen för den samlade logistikverksamheten låga. SOFF delar heller inte utredningens syn på hur en effektivare materielförsörjning skall uppnås. Modellen tar inte hänsyn till den samhällsnytta som t.ex. royalty- och skatteintäkter, handelsbalans, teknologispridning, sysselsättning som egenutveckling av materiel innebär. Genom att välja den modell som utredningen refererar till kommer Sverige successivt att utarma sin teknologiska och industriella bas vilket kommer att leda till högre kostnader för samhället, ökat beroende av utländska leverantörer i kombination med att Sverige missar de möjligheter som en högteknologisk och konkurrenskraftig exportindustri innebär för hela samhället. Om utredningen hade baserats på en övergripande svensk försvarsindustriell strategi som beaktar samtliga politikområden hade rimligen ett antal suboptimeringar och negativa konsekvenser kunnat undvikas. Andra länder har en försvarsindustristrategi och SOFF anser att även Sverige borde ha detta för att öka trovärdigheten nationellt och internationellt.

Det är SOFF uppfattning att ett genomförande av stödutredningens alla förslag skulle leda till allvarliga negativa konsekvenser för försvarets materielförsörjning på sikt. Materielförsörjningen har betydande långsiktiga samband med många nationella och internationella beroenden. Inom försörjningen finns starka samband mellan investeringar och drift, ledning och genomförande samt staten och industrin. SOFF föreslår ett strategiskt samarbete mellan staten och näringslivet i syfte att utarbeta ett alternativt, konkret och långsiktigt förslag till effektivisering av materiel- och logistikförsörjningen. SOFF föreslår att Regeringen tar initiativ till ett sådant samarbete.